Hallå!

Nu har jag inte bloggat på jätte länge igen, typiskt. Jag har verkligen inte haft en aning om vad jag ska skriva om jag ska vara ärlig. Allting har varit ganska jobbigt nu sista tiden och jag mår toppen ena sekunden och den andra så vill jag bara ligga i sängen och gråta hela dagen. Är i vecka 39 nu och det är endast 12 dagar kvar tills lilla tjejen är beräknad att komma. Vem vet hon kan ju komma när som helst eller så stannar hon där inne längre, det vet man inte :) Men mitt humör har varit väldigt jobbigt nu sista tiden och allting är inte alltid så lätt. Jag är så lycklig som snart snart snaaart ska få träffa min lilla flicka, men väntan börjar bli väldigt jobbig. Allså både fysiskt och psykisk. Älskar att ligga och känna hennes rörelser och kan ligga hur länge som helst och ligga och smeka och gosa med magen. Men kroppen är tung som en sten, det är jobbigt att gå långt för hennes huvud ligger så långt ner nu så det känns som fittbenet går sönder och att hon ska trilla ut...jag kan inte vända mig i sängen utan att sucka och stöna som en flodhäst. Gått upp mycket i vikt nu i slutet, kroppen har samlat på sig massor med vätska så jag känner mig som en enorm vattenballong som ska sprängas när som. Jag är kissnödig en gång i halvtimmen, och att behöva kliva upp på natten ur sängen så ofta när man är så osmidig och stor nu så är det sjukt jobbigt! försöker ligga och hålla mig för att slippa gå på toaletten men då gör hela magen ont. Jag klarade mig så bra ifrån bristningar tills typ vecka 37! Men sen sa det PANG och bristningarna kom alldelles för fort, huden hängde inte med, så det kliar så det har blivit sår, och det kliar så jag blir galen. Ja det är MASSOR som är sjukt jobbigt fysiskt. Och psykiskt så börjar jag typ bli deprimerad...Känner mig inte snygg för 5 öre, att inte orka gå långt eller orka göra så mycket slutar med att jag ligger i sängen och glor film och serier och tillslut blir man jävligt trött på det. Och jag känner mig extremt ENSAM, jag känner inga här i Västerås utom Oliwer och Oliwers familj och då finns det inte mycket att göra på dagarna. Jag är redan dålig på att vara ensam och hitta på saker själv men jag har nog aldrig tyckt att det varit så jobbigt som nu! Och ja det är helt enkelt påfrestande allting sista tiden nu, och jag vill inget annat än att mitt lilla hjärta ska komma ut, jag vill börja prommenera med vagnen i solen och komma ut, röra på mig utan att det gör ont och börja vara social och ja inte vara gravid längre haha, gud jag är så trött på att vara gravid nu samtidigt som jag älskar det. Men jag vill att hon ska komma nu! 

 

Nu ska jag göra te och sen bädda ner mig i sängen och kolla på en film och försöka sova. Följ mig på instagram om du inte redan gör det om du tycker att jag bloggar för sällan haha :) Lägger upp lite mer där då och då. Ronjasv3nlin heter jag där.

Vi hörs hoppas ni mår bra!