Nellie kom äntligen ut till oss!

18 april i vecka 39+4 kom hon, som vi längtat!

 

Förlossningen blev den skräcken som jag var så himla rädd för! För er som läst bloggen vet ni att jag ville röntga bäckenet för att min mammas bäcken är för trångt och hon kan inte föda vaginalt pga det. Men jag blev nekad till röntgen för det var sån liten chans att jag hade som mamma. Men gissa vem som hade rätt?

Jo jag...

 

Började med att jag satt på toa och upptäkte att det kom pytte lite blod på pappret. Fick lite smått panik men jag berättade för Oliwer och han som alltid är så lugn fick mig att lugna ner mig haha. Började få som mensvärk men det gjorde inte så ont så jag gick och la mig som vanligt och dagen efter gick jag och kissa och då var det mer blod på pappret och slemproppen hade gått. Och jag visste att slemmproppen kan gå utan att det händer nånting så jag väntade :) Men mensvärken blev bara värre och värre, Så jag ringde förlossningen och dom bad mig komma in på en kontroll. När jag kom in så kände jag att jag hade fått väldigt oregelbundna värkar, men jag kände hopp om att det kanske faktiskt var igång! Fick ligga med ctg på magen och kolla värkarna och lyssna på hennes hjärtljud och dom var bra :) Sen fick jag göra ultraljud på magen och vaginalt, och allt såg bra ut :) Sen skulle doktorn känna om jag var öppen något, och SATAN va ont det gjorde haha, kändes som att han försökte trycka in hela handen för att nå tappen! Jag var öppen 3 cm redan och tappen var nästan helt utplånad :) Men jag hade så oregelbundna värkar så jag blev hemskickad med en sovdos och fick 2 citodon som jag skulle ta på en gång och skulle komma tillbaka när det gjorde så ont att jag ville ha hjälp mot smärtan. Jag var helt slut när jag kom hem så jag la mig och sov en stund. När jag vaknade så var värkarna jätte oregelbundna men dom gjorde mer ont! Oliwer sprang runt och packade det sista till bb väskan och sen tänkte vi åka in först, men jag kände att jag ville att värkarna skulle bli ännu starkare för jag ville absolut inte åka tillbaka till förlossningen och sen bli hemskickad igen! Så jag, Oliwer och Towe tog bussen till stan, och åt en kebab på kebabhouse haha! Inte skönt att åka buss med värkar men vafan jag ville ha ut henne, ville ju att det skulle komma igång! Ville ha ut min bebis nu :D Men värkarna blev mer och mer oregelbundna igen och jag tappade hoppet IGEN...men vi skulle komma in på förlossningen och dom ville göra kontroll igen, det var likadant som när jag var där innan. Öppen 3 cm och oregelbundna värkar. Men vi skrevs in och fick sova kvar och dom sa att nu kommer vi inte åka hem utan bebis! Vi blev skit glada och jag var sååå taggad! Vi sov och jag kände att värkarna försvann mer och mer, och på morgonen var dom nästan borta...så jävla typiskt kände jag! Fick göra ctg på morgonen och det var ny personal och inte alls lika trevliga. Ctg visade att värkarna var super oregelbundna igen och vi blev hemskickade och dom sa åt mig att försöka sova. Fast dom hade sagt innan att vi inte skulle åka hem utan bebis! Jag ville bara gråta, och när vi väl kom hem så grät jag! Jag var så ledsen över att det inte blev så som jag trodde, jag var ju helt säker på att vi skulle få våran bebis och inte bli hemskickade och inte åka därifrån utan bebis med oss...Men jag tog sovdosen när vi kom hem och sov i kanske 3 timmar. Sen kom värkarna igång igen och gjorde mer ont än innan, och nu var dom regelbundna! Jag och towe satt i sängen och klockade värkarna, tillslut var det bara ca 3 minuter mellan värkarna och då åkte vi in igeeeen haha! Och 3e gången gillt, nu var det faktiskt igång och vi fick ett rum direkt och fick byta om till dom snygga sjukhuskläderna ;) Jag fick använda lustgasen och värkarna gjorde ont nu! Lustgasen var riktigt bra och inte alls lika läskig som jag trodde! Hjälpte verkligen mig att andas igenom värkarna 100 gånger bättre :) Oliwer var cool lugn och så jävla duktig! Hjälpte mig att andas och använda lustgasen och sa alltid att jag var så duktig! Vi hade alltid ögonkontakt när jag fick en värk och jag andades i lustgasen, och han sa alltid att jag skulle ta ett djuuuupt andetag för jag glömde bort att andas ibland. Bättre stöd än honon kunde jag inte ha då! Sen fick jag eda, bedövningen i ryggen. Kurade ihop mig som en boll när dom skulle ge mig sprutan för jag var lite rädd för att dom skulle träffa fel och att jag skulle bli förlamad...men det gick asbra haha! ;) Gjorde inte ont heller tycker jag, stack till och kändes men inte ondare än va värkarna gjorde haha. Men efter att edan började hjälpa så försvann värkarna samtidigt, så jag fick dropp som skulle sätta igång dom igen. Sprang och kissade hela tiden med min dropp ställning som jag var tvungen att dra med mig hehe. Sen var jag öppen 6 cm, och dom tog hål på hinnorna så att vattnet gick. Som alla andra beskriver det, som att kissa på sig utan att kunna knipa eller stoppa det, det bara kom! Fick världens största blöja typ som jag gick och bytte varje gång det kom lite vatten, onödigt för det kom alltid nytt vatten haha men jag kände mig så ofräsh med vatten i blöjan! Hitills hade allt gått bra och jag kände att detta klarar jag! Det här var inte så farligt tänkte jag, allt går ju asbra! Men ajajaj...så blev det inte. Började få mer och mer ont, och sen gjorde det sjukt ont. Och här någonstans försvann jag. Jag försvann in i smärtan och kommer knappt ihåg nånting. Nu hade det gått kanske 4-5 timmar. Och det tog 17 timmar innan hon var ute, så det var över 12 timmar kvar.

Fortsättningen kommer snart.

 

Innan jag åkte in till förlossningen.

 

Ctg på magen.

 

Här väntade jag på att få göra ultraljud av doktorn efter jag låg med ctg på magen första gången jag var inne.

 

Vårat rum när vi blev inlaggda och fick sova kvar.

 

Nu var det igång! Världens bästa pojkvän, bättre stöd kunde jag inte få då.

 

Håll utkik för del 2 är på gång ;)